Nu sitter jag i all säkerhet hos moster i kära färnbo. Kan väll säga att hit resan var.. mja.. panik-känsla över de hela kan jag nog beskriva den som.
Okej, jag tar de från början..
Sitter och inväntar min buss som ska ta mig till örebro på busstationen, de kommer in en swebus där de står stockholm.. happ, satt kvar och läste yttligare ett kapitel ur ego woman då jag sneglade på klockan och såg att tiden var inne, men ingen örebro-buss var kommen..
Tog kontakt med receptionen och de sa att stockholms-bussen stannar i örebro så jag sprang ut och möttes av världens skönaste busschaffis så humöret var ju på topp under bussresan till örebro.
Tänkte vara lite smartade denna gången och gå direkt till receptionen för att dubbel kolla vilket spår jag ska stå vid, spår 3 avgång 17.06.. Jag ställer mig och trängs med ett flertals personer som ska på tåget emot avesta.. trodde jag.
Sätter mig i de enda ledia sätet som var baklänges.. (okej, bara jag inte spyr nu tänkte jag, vilket jag ioförsig inte gjorde heller, tack gode gud.) Ifall.. biljetterska kom och chekade av min biljett och utbrister ett nej, du sitter på fel tåg, detta tåg går mot stockholm.
Jag får panik & storgrinar över att jag sitter helt ensam på fel tåg, alla blickar på mig tack blev det.. Men de fanns hopp ändå tillslut.
Jag åkte igenom köping och började småskratta för mig själv, - tobbe, ta de lungt.
Jag fick stiga av i västerås där jag fick vänta på tåget som tog mig till sala, där i sin tur räddaren i nöden skulle stå och hämta upp mig, vilket han gjorde också!!
Men, i västerås sitter jag på en bänk och inväntar tåget (jag hade dubbeldubbel kollat att jag satt på rätt spår & tid denna gången) så kommer en tjej springandes och grinar och faller ner på knä en bit ifrån mig, när jag får se att hela hennes hand som hon har emot ansiktet är fullt av blod.
Vad fan gör jag nu?!
Två personer till kommer och hjälper henne och jag rotar i ren panik igenom mina väskor efter papper eller något liknaden men hon får en t-skirt av någon random som kan stoppa blodet.
Där stod vi två, lika panikslagna och färdiggråtna och klev på samma tåg, men vart hon tog vägen vet jag inte.

Bra början på min första tåg/buss resa helt själv.. Men faktist så är jag inte så förvånad över mig själv att de är mig detta händer.
För när jessica skulle hjälpa mig med mitt spotify som jag trodde hade gått sönder visade sig att jag inte hade dragit upp volymknappen till de, då kan ju allting hända.. Jag blir rädd för mig själv ibland, haha!

Menmen.. Har de ifall supermysigt på landet, de är så lungt så jag börjar redan gäspa och känna mig trött framåt 8-9, riktigt skönt att vistas här emellanåt.
Och mina vänner, jag har glömt min mobilladdare hemma och har därför stängt av mobilen tills hemresan (då de kanske händer samma sak som på hitresan.)
Jag åker hem igen på fredag också, så bomba med sms på fredag eftermiddag då jag sitter troligtvis på bussen påväg mot karlstad får vi hoppas på, haha! :D

annamaria;