Det är med blandade känslor jag säger att det är sista sommaren i huset.
Har alltid bott i det lilla röda huset på torsvägen så det är många minnen jag lämnar efter mig.
Jag har fått mitt ärr i pannan tack vare detta hus, har fått en andra familj tack vare att kööhler bodde i huset brevid, kommer sakna att mötas utav en glad atlas varje gång man går ut.
Listan kan göras lång..
Men samtidigt är det väldigt skönt att komma till något annat.

Detta vita charmtroll kommer bli en stor saknad.